Rädd!

Tja, det är ju nästan måndag morgon...men jag utnyttjar sista FF-natten till max (mor och far kommer hem från solsemester idag). Dessutom vågar jag inte gå och sova.

Jag lade märke till Något som flög utomhus. Detta Något har jag sett förut, nattetid ofc, och tack vare google-forskning har jag kommit fram till att Något är en fladdermus. Länge och väl stod jag och inspekterade detta Något, med intresse, iver, fruktan och försiktighet. Det flög väldigt snabbt och ljudlöst, med tvära vändningar hit och dit och stannade aldrig. Det måste väl vara en fladdermus?
Så, jag gjorde ytterligare efterforskning. Orsaken till att jag nu inte vågar gå och sova är att jag hör honorna i vårt mellantak/i väggarna kommunicera med sina ungar (alltså, jag hör ju inte, men jag skulle ju kunna höra). Jag liksom väntar på att de ska komma in, och det är inte någon ensam endaste mus. Kolonierna består av upp till 50 individer. Försök nu sen somna om 50 stycken fladdermöss står redo att attackera dig i sömnen. Speciellt som det är under våren/sommaren som fladdermössen bor i våra hus.

Se fast själv! Fladdermus.net!

Men det är väl sovdags ändå. Sena nätter är okej ibland, speciellt eftersom jag (antar att jag) inte har jobb imorgon. Och somsagt, sista FF-natten på hela sommaren.

They're coming...


Hej

Screw u guys, I'm going home.

Ack och ve. Det är dagar som denna jag påminns om varför jag så många gånger de senaste åren funderat över huruvida min fotbollskarriär skall fortsätta eller ta slut. Det är Matchdag. Hela Matchdagen har jag gått omkring med ett ständigt lätt illamående, elektriska händer och darr på rösten. Det är helsikes kul att lattja boll för det mesta, men hur mycket pain ska man stå ut med för att ha sin lilla roliga stund? Suck.

Denna dagen har även bestått av ilska över min ena fot. Det värker och är svullen, och varje steg jag tar är pest. Orsaken till detta är inte alldeles klar, men min egen diagnos är att det beror på att jag har börjat hålla igång igen, liksom lunka i sakta mak på småvägarna. Jutskun med detta är ju att vägarna är så förbannat sneda och all belastning kommer på min ena fots innersida.
Så, egentligen kunde jag ju säga att jag inte är i spelform, men juttun är ju den att jag kan gå någorlunda och säkert kan springa hur bra som helst på matchen. Så, mitt illamående och mina elektriska händer fortsätter.

Förresten jobbar jag på dagis denna vecka och i fredags. Fint så. Och kidsen är ju så fina!

Och jag har tagit tummen ur arslet och läst Hungerspelen. Det tog mig en dag, och det var bland det bästa jag har läst.

Och denna vecka är det FF vid Durras. Mor och far stack iväg till Alanya. Huh.


Hej
-
Och därför står man ut med pain. För att uppleva sånahär stunder. Efter att i fjol ungefär noll gånger tagit igen från underläge, känns dagens vinst med 3-2 från 1-2 underläge alldeles... alldeles underbart.

Foten är mycket mycket värre nu. Men sou? 8)

Dehär me att bo på laande.

För det första är det väldigt svårt att ta sig fram. Skulle idag hälsa på Sabina, men hade varken bil eller cykel så jag var tvungen att stanna hemma.

Igår gick jag ut på långpromenad, och de enda människorna jag mötte var två bilar och en fotgängare. (Förutom riksåttan, men det räknas ju knappt.) Fint så.

Och sen dethär med att allt man gör vet alla om.
Jag solar ju såklart idag. Så långt som till bikini har jag inte gått, men väl spagettitopp och kapribyxor. Baden-baden-stol har vi ännu inte tagit fram, så jag hade tagit ut en random fåtölj/stol, men där kan jag ju inte lägga mig ner och sola ryggen. Så, för att sola ryggen står jag (inte länge, men lite grand) (sen behöver man väl inte sola så mycket rygg ännu, men bara för sakens skull) (och för att det är skönt att stå emellan) (och för att nacken inte ska vara alldeles likblek, om någon nu skulle råka få syn på den). För en tid sen satte jag några låtar på juppin, så visst, varför inte lyssna på musik samtidigt? Jo det gjorde jag. Varför inte stå och gunga i takt med musiken om man ändå står? Jo det gjorde jag. Varför inte utöka dansmovesen om man ändå står och gungar i takt? Jo det gjorde jag. Sen ser jag i fönstrets spegelbild att det kommer en cyklist nere på vägen. Så jag slutar movesen och går in snabbt som fan. Tyvärr är det omöjligt att cyklisten inte såg mig. Vitsi va piiinsamt...

Varför berättar man en sådan pinsam sak här då? Tja, för att det blir mindre pinsamt om flera vet det, min version såklart. På samma sätt som det känns mycket bättre om man får prata med någon om det som är ont i världen.
Men pinsamt är det ändå.


Hej

Home alone

"JAAAAAA"

Facebook. Förstås. Av nyfikenhet kollade jag Aftonbladet och jomenvisst, Finland är vidare till semi. Fint så. Ishockey är whatever, men nog är jag ju finländare ändå. (Och snabb var jag att uppdatera om detta höhö.)

Är hemkommen till Krombi efter en dag med städning och packning, som aldrig verkar ta slut. Ännu på lördag kommer jag och babe att fara till Vasa en (antagligen) sista gång innan hyresgästen droppar in. Då ska vi städa köksskåpen och ta hem det allra sista som behövs hemma, såsom Wii och alla Nintendosar.

Mitt sommarlov började i all hast med futisträningar. Vi var inte jättemånga, men nog är det härligt gäng! Så mycket skratt och skoj, det är alldeles fantastiskt.
Vi fortsätter i fotbollsanda imorgon, med min första match för säsongen. Jäijks...för fy sjutton så tungt det var idag. Jäijks för match i detta tillstånd. Men noo vaal he väl terååv.

För övrigt är en av de största fördelarna med att vara hemhemma att man aldrig vet vad som finns i kylskåpet så varje måltid är en överraskning. Ikväll hittade jag en hot dog. Hihi.


Hej

Långsamt farväl

Dygnsrytmen i nuläget är alldeles perfekt. Vi går och sover runt 2 och har klockan att ringa på 10. För en nattmänniska är det alldeles ypperligt. Detta har nu pågått någon vecka, och det är såhär jag trivs. Suck för att det inte är så det borde vara.

Idag tog jag officiellt avsked av Academill och mina sista kumpaner. Dagen började med lunch, och snabbt var det dags att säga hejdå till Ekenäs och Esbo, innan de gick iväg för att fixa MinPlan och jag gick för att hämta material till Den sista uppgiften. Nåjo, sen, bara man kommer hem går sommaren så snabbt att man knappt hinner blinka (dessutom har vi en klassblogg där vi kommer kunna hålla reda på varandra, hur bra vi kommer vara på att uppdatera vet jag dock inte. Men kolla in klasslararna.myshowroom.se (nä, jag vet inte hur man länkar..)!).
Anyways. Gick hem en sväng för att göra uppgiften klart (det bästa med att bo nära skolan är att man inte är beroende av skolans datasalar, som för det mesta är överfulla). Gick snart tillbaka för att sätta tillbaka det lånade materialet, och där och då lade man märke till alla möjliga små detaljer i Academill - typ att folk faktiskt använder limoautomaten vid Garderoben. Man lade märke till ljud, dofter, en massa små detaljer.
Det var vemodigt.

Som det ser ut i nuläget försenas min hemkomst såpass sent som till torsdag, tänka sig. Skjuter upp det nödvändiga ontet till så-sent-som-möjligt. Fint så.

För övrigt gjorde jag fem av åtta uppgifter i fredags, efter angstinlägget. Det tog ungefär hela dagen, jag slutade skriva på sista uppgiften halv 12 och hade faktiskt inte haft överdrivet mycket pauser sedan två på dagen.

För övrigt, som förutspått, skulle jag ha fått jobb måndag och tisdag. Sa jag inte det va? Jo det gjorde jag.


Hej

Om att vara klar

En sorgens dag idag. Hade tent på förmiddagen, men som för de flesta andra gick det otroligt dåligt. Sou, det var det sista för detta år.
Efter det var det dags att säga Hejdå till några. Det är heeeelt sjukt, fatta liksom att första året på Peffan är slut?! Sommarlov nu liksom?! Sorgligt var även att det var många som man inte hann/hittade för att säga Hejdå till. Men å andra sidan, vad är väl Hejdå för en sommar. Sommaren är kort á la Ledin.

Även om skolan (universitetet) nu officiellt är färdigt för i år, finns så sjuttons mycket inofficiellt kvar. Uppgift på uppgift som ska lämnas in, den (förhoppningsvis) sista fick jag reda på för ungefär en kvart sedan. Suck. Det är graduanalys, musiksekvensplan, två kompletteringsuppgifter, någon empatijutsku som jag inte har en aning om, rapport om en presentation jag och min parhalva aldrig höll och lite annat smått och gott.
Tanken att jag skulle åka hem i helgen har varit och farit. Suck.
(Det värsta angående det är att jag meddelade dagvården i Krombi att jag skulle vara hemma efter 13:e, vilket ju nu inte är fallet. Ska vi slå vad om att jag får samtal på måndagmorgon, inte kan acceptera och sen är utan resten av sommaren...)

Sen är det även dags att sätta Vasa-livet i lådor, sätta in i skåp och föra hem. Ja vill int alls...


Hej

Kära dagbok

Ikväll hade vi middag med klassen (dock endast en del) vid Strampen. Vi tog farväl av varandra och åt gott. Återigen kände jag mig som ett litet kid, då jag åt hamppari medan resten tog typ...tortellini och sånt. Woah. Gott var det ändå, och sällskapet alldeles fantastiskt.

Idag gick jag på stan med Sabina. Det är så väldigt kul att hon titt som tätt befinner sig i Vasa! Wupii! Vi funderade bland annat på midsommarplaner (tänk att det snart är aktuellt...) och midsommaren kommer bli alldeles awesome.
Vid Gina hittade jag för övrigt tre nagellack för 9.95, i härliga somriga färger; ljusgul, mint och blå. Fint så. Mina nylackade gula naglar fick dock inte den respons jag hoppats på, "Ja såde byri di sii ut, tokodee nikotinfingren!" tyckte babe. Hmpf. Somriga är de iaf.

I övrigt hade vi ett kursavslut idag, vilket kändes lite som skolavslutning. Det bjöds på tal, bildspel, mera tal och till sist cider och mingel. Liksom, allt det för att avsluta en kurs. Men ändå - det enda som saknades var Den blomstertid.
Före avslutningen hade vi sista tillfället i kursen (vilken ju förstås var den bästa av de Bästa: Kultur som upptäcktsresa). Sista övningen bestod av presentation av våra porfolier som innehöll typ..vad vi lärt oss under kursens gång, presenterat i valfri form. (Det här känns bekant, har jag kanske nämnt det förut?) Min portfolio var en berättelse om My Man (hade me pruppun), som numera officiellt heter Bertil. Han har alltså till sist kommit ut som offentlig person. Välkommen, med kärlek!

En bra dag.


Hej